– Jag fick idén när jag stod vid Lomma Kull, ungefär där sexans green ligger nu, berättar Jonny. Jag såg för mitt inre femman med sitt dogleg men framförallt ett naturligt greenområde på en liten trädbevuxen kulle. Det blev så småningom greenen på hål 15. Jonny var ute på en promenad och hade egentligen ingen fundering på att skapa en golfbana när han gav sig iväg hemifrån. Han bodde då inte så långt från den blivande golfbanan.

– Det var årets första riktiga vårdag den första veckan i april, varmt i luften och solen sken. Underbart väder helt enkelt, men några funderingar på golfbana hade jag inte när jag gav mig i väg, men när jag väl fått det första hugskottet fick jag insikten att det här området vore perfekt för en golfbana. Jag fortsatte promenaden och allt eftersom växte banan fram i mitt inre.

Vårpromenaden tog ungefär tre och en halv timme och på den tiden hade åtta tio hål av det som tre år senare skulle vara en färdig golfbana format sig i Jonnys inre.

– I stort sett, ja. Inte i detalj givetvis men jag hade i mycket klart för mig hur de olika hålen skulle dras, säger Jonny. Några av de hålen blev aldrig realiserade, men de första stegen hade jag definitivt tagit. Jag hade hittat ett stycke natur som gjort för en golfbana. Bra underlag med lätt jord på moränbotten, naturliga dungar och kullar och jag insåg direkt att det inte skulle behövas mycket schaktning eller andra förändringar av de naturliga förutsättningar som bjöds. Att det rann en bäck igenom området och det dessutom fanns två sjöar gjorde ju inte det hela mindre intressant.

Skogaby Golfbana var ursprungligen betes- och åkermark. På det som blev femman, sexan och sjuan med Lomma Kull som centrum huserade får när Jonny tog sin promenad. Och även på blivande trean, fyran, åttan och nian gick det kreatur och betade.

– Marken var relativt öppen. Eftersom den ursprungligen fungerat som betesmark fanns det gott om taggtråd på området, både gammal och rostig men även hel del ny.
Jonnys bakgrund förknippade man inte direkt med golfbanearkitektur. Han tillhörde snarare pionjärerna i den gryende it-branschen.

– Om golf visste jag egentligen inte så mycket. Jag var en medioker golfspelare med runt 25 i handicap och medlem i Laholms GK. Men jag var uppvuxen på landet, hade och har en kärlek till naturen och dess mångfald och intresse för formgivning i allmänhet. Det bidrog kanske till att jag fick intresset att skapa en bana och inte bara spela, funderar Jonny.
Och förmodligen hade en ådra för hur en golfbana kan tänkas se ut. I varje fall då i slutet på 80-talet...

Jonny tog sig hem från sin promenad och hugskotten han fann jobbade han vidare på. Han skaffade sig kartor över området, ritade in hålen och började bearbeta berörda markägare. Svenska Golfförbundet kontaktades och där konstaterade man att Jonny hittat ett perfekt område för en golfbana.

Projekteringen gick med rekordfart även om det tog lite tid innan alla markägare signerat kontraktet.

– Sista påskriften fick jag i maj 1988 och sedan var det bara att trycka på knappen. Allt var förberett, informationen till allmänheten, bildandet av klubb, banklån ordnades, tillstånd från diverse myndigheter fixades och i november samma år drogs arbetet i gång.

Nio månader senare var det dags för sådd. Snacka om tempo. Under tiden som banan byggdes anlades en korthålsbana med nio hål på det område som idag är hål 12, 13 och 17 och i anslutning också en drivingrange. Golfspelare utbildades och när det var dags för invigning 1990 fanns det i stort en fungerande klubb.

Bygget gick med rekordfart med Jonny Rosengren som spindeln i nätet. Han skötte det mesta som byggledare, en i allra högsta grad aktiv sådan. Han var dagligen ute på fältet, dirigerade maskiner och räfsade sten på greenområdena.

– Jag började arbeta på heltid med banan och det administrativa runt omkring i maj 1989. Första året jobbade jag alla dagar utom nio inklusive jul- och nyårshelgen, ler Jonny. Det gick snabbt och smidigt att bygga banan, rågrus till green- och teebottnar hämtade man på nära håll från grustaget vid 18:e tee. Det fanns gott om sten att ta hand om och de blev till ett förträffligt grundmaterial till små kullar på banan.

- Vi hade fantastisk tur med vädret, säger Jonny under hela byggtiden. Lagom mycket tjäle när vi schaktade i de blötare partierna så att de tunga maskinerna inte gick igenom. Ett bra exempel på turen är när vi sådde fairway. Det var torrt vid sådden, ett par dar senare kom regnet som på beställning.

Man kan väl påstå att Skogabys golfbana var ett snabbjobb men definitivt inget hastverk. Det har de här dryga 30 åren bevisat som gått sedan den där promenaden. Banan har mycket hög kvalitet med utmärkt fairway och fina greener.

– Jag är nöjd även om det naturligtvis finns en hel del som kanske bör förändras, konstaterar Jonny.  

Förvisso är det så, en golfbana blir väl aldrig riktigt färdig. Förändringar sker ständigt.